Trygghet och uppdrag i turbulenta tider

Ordet turbulens är snarare en underdrift när vi försöker göra en summering av den senaste tidens händelser. Under de sista dagarna i Vita Huset försökte Obama-administrationen öka trycket ensidigt på Israel för att pressa fram steg i riktningen mot en tvåstatslösning. Mötet i Paris och den senaste FN-resolutionen är exempel på det. På sidan 12 i nr 1/12 av Israels Vän tar Anders Lägersten upp FN:s agerande.

Därefter var det dags för det med spänning, förväntan och fruktan emotsedda maktskiftet i USA med Donald Trump på tronen. Det vi direkt kan konstatera är att det inte blev någon diplomatisk mjukstart utan en rykande rivstart som på heltid sysselsatt media och politiker runt om i världen och intresserat en bred allmänhet.
Därför finns det skäl att i detta skede inte dra för stora slutsatser i någon riktning. Det jag i skrivande stund kan konstatera kan vara mer eller mindre inaktuellt och överspelat den dag detta når läsaren. Med den garderande reservationen fortsätter jag mina reflektioner.

Som kristna israelvänner är givetvis vårt fokus riktat mot vad allt detta kommer att betyda för Israel och även för kristen tro och verksamhet runt om i världen. Under den hektiska valkampanjen utlovade Trump att USA:s Israel-ambassad skulle flyttas till landets huvudstad, vilket är en självklar princip för alla nationer – med undantag för Israel. Varför? Nu är det välbekant att ett flertal av USA:s presidenter har haft det på sitt program men utan att genomföra det. Om nu Donald Trump går in för att genomföra denna i och för sig riktiga åtgärd så vet vi att det kommer att skapa oro. Bl.a. har någon representant för PLO:s ledarskap, som efterträdde Yasser Arafat, lovat att ”Helvetets portar” då kommer att öppnas. Tyvärr finns många med israelfientliga agendor och antisemitisk illvilja som inget hellre vill än att bidra till den portöppningen. Hur ofta har vi inte hört Irans ledare ”erbjuda” den judiska staten och dess invånare en osalig hädanfärd!
Nu kan vi lugna alla som hört och läst om detta hot med att påminna om att nycklarna till helvetets portar ligger i händerna på Judarnas Konung.

Vad nu än människor säger så väger det lätt, eller egentligen ingenting, mot vad Gud har sagt i sitt Profetiska Ord. Vi vet att det är Herrens löften som gick i uppfyllelse när Israel återupprättades 1948 och likaså vad som därefter skett och kommer att ske.
     Denna bibelförankrade grundtrygghet befriar oss inte från risken att svåra tider är i annalkande. I Psalm 23 finns då bland andra även det underbara löftet att vi inte ens i ”dödsskuggans dal” behöver frukta något ont. Vår mänskliga svaghet gör att detta är lättare sagt än gjort. Men hur som helst så finns Jesus och det himmelska eviga hemmet bortom den sista parentesen.

Under den senaste tiden har nu de ”illegala” bosättningarna på ”ockuperad” mark blivit extra starkt fokuserat. Dessutom tycker jag mig märka att cirklandet runt Jerusalem blir allt snävare och ganska klara uttalanden har gjorts om att omvärlden nu måste agera när parterna inte hittar någon lösning. Då kommer osökt orden i Sakarja 12:2-3 om att folken skall församla sig mot Jerusalem med onda ambitioner. Där och då sker startskottet för den avslutande finalakten i tidens drama och då är Jesus på väg mot Oljeberget, Sakarja 14:4.

En av våra stora uppgifter i tiden är att vara förebedjare och i den bön Jesus lärde oss ingår ”ske Din vilja såsom i Himlen så och på Jorden”. Vi uppmanas på andra ställen i Skriften att bedja för all ”överhet”. Det handlar då inte i första hand om att ”överhetens” vilja och alla tankar och planer skall få framgång utan att Guds vilja skall ske i alla jordiska sammanhang.

Var vi nu än ligger i den profetiska tidtabellen så har vi det ständigt gällande uppdraget, ända sedan Jesajas dagar – Jes. 62:6-7, att vara väktare på Jerusalems murar. Vi uppmanas att intensivt ropa till Herren för Jerusalem och inte lämna Honom någon ro förrän Han ”fast grundar Jerusalem (inte Al Quds) och gör det till en lovsång på jorden”. I den uppgiften har vi alla förmånen att delta – för Israels skull och för vårt eget bästa. Slutmålet är värt allt.

Lämna en åsikt

avatar
1000
  Subscribe  
Ge mig notis vid