Hej igen!

När man är helt ny på ett ställe så får man lätt tid att gå in på djupet av sig själv, ganska strämmande känner jag men dock så nyttigt. Att möta sig själv på djupet och tänka efter vad man har gjort med sitt liv?

Men den mest framstående frågan som jag har gått och tänkt på och verkligen fått svar på är:

Varför är jag den jag är idag?

För en tid sedan så var jag knappast den jag ville vara, jag följde inte Gud utan snarare så var det: Gud följ mig. Jag hade principer och tänjde på mina gränser tills jag till slut insåg att, Gud detta är inte denna männsikan jag vill vara.

Jag var verkligen på botten, så pass nära botten att jag började tvivla på om Gud ville ha med mig att göra.

En kväll i början av Januari så bröt jag ihop totalt. Ångest, skam och total sorg rådde då i mitt hjärta, jag kunde knappt gå från bussen hem. Tårarna bara kom för jag tänkte att mitt liv med Gud var över, för jag hade tagit så många steg ifrån honom.

Jag ringde min mor och berättade som det var och hon bara sa att:

Olof det finns förlåtelse och Gud älskar dig, döm inte dig själv så hårt.

Att höra det från sin mamma betydde givetvis mycket, men jag kände att jag måste ringa någon mer, så jag ringer då min andlige ledare (ungdomspastor) och bara berättar allt som jag kände, hur gärna jag ville ställa allt till rätta i mitt liv och leva för Gud. Jag frågade honom om det finns förlåtelse och hopp för mig?

Till 100 % finns det förlåtelse för dig om du med ditt hjärta menar det , Gud älskar dig för den du är, sade han till mig.

Jag tog beslutet den kvällen att ge Jesus en chans, jag bad om frid i mitt liv och att jag ska få känna mig värdig att gå i hans namn och att det som jag gör i mitt liv ska vara till hans vilja.

Om du finns så hjälp mig att ta tag i mitt liv Gud: Bad jag.

Idag sitter jag i Israel och säger att den Gud vi har existerar 100% och att våran tro på Jesus är verkligen levande. Det som han har gjort i mitt liv under dessa månaderna hade jag inte kunnat drömma om.

Jag tillägnar detta inlägg inte bara till Herren min Gud, utan verkligen till mina underbara vänner och ledare, både i och utanför församling.

Speciellt till min ledare som sade dem få orden till mig att gud älskar mig och han förlåter mig. Det var högst avgörande för att jag är den jag är idag, hade han istället varit dömande så hade jag med all säkerhet inte levt ett liv med Gud idag.

Gud välsigne dem ödmjuka som inte fördömer, utan upplyfter människor som är i nöd och ser till deras hjärtans längtan, mer än deras snedsetg.

Ett lite kärleksfullt ord eller mening som kanske inte betyder mycket för han som säger det, kan betyda förändring i en annans liv.

Gud välsigne er

Dela på Facebook