Shalom
I morse vaknade jag upp och kände oro och ångest över mig själv, ibland så kommer sådana dagar då man helt plötsligt bara tänker på hur man har varit innan och vilka misstag man har gjort, väldigt jobbigt!
Men tack och lov för att Gud älskar mig ändå och finns alltid där i oavsett vilket tillstånd jag befinner mig.
När jag kände mig så här i morse så gjorde jag något jag inte brukar göra, nämligen läste bibeln, det kändes som att mitt hjärta bara skrek att jag behövde stilla mig i Gud vilket jag gör för lite, men alltid borde göra!
Någonting inom sa att jag skulle börja läsa ur Psaltaren.
Jag finner då hopp, tro och frid när jag läste (och nu läser igen) ur Psaltaren:3 som är en psalm av David när han flydde från sin son Absalom.
Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.
Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.
Jag ropade till Herren, och han hörde mig fråm sitt tempel i Jerusalem.
Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.
Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.
Jag ropar till honom:
Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.
Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!
Amen
Jag har fått så många saker av herren som jag anser är välsignelser jag inte förtjänar, men Gud är god, klippan i mitt liv och hans nåd, kärlek acceptans för den jag är och inte den jag har varit, varar i evighet!
Min bön är bara att jag en dag ska kunna förstå och verkligen känna detta en dag.
Gud välsigne er
